Text på blond kvinna som kollar in i kameran.

Möt våra medabetare inom vård och omsorg

Lär känna våra medarbetare och få en inblick i deras arbetsliv. Kanske är det en framtida kollega?

Från papiljotter till läkemedelsautomater

Agneta och Inga-Maj har jobbat länge i hemtjänsten.

Nä, det piskas kanske inte längre mattor och putsas koppar hos hemtjänstens kunder. Inga-Maj Södergran och Agneta Stamer har spenderat nära på hela sina yrkesliv inom vården i Enköping.

I dag är de undersköterskor på hemtjänsten och de älskar sina yrken. Och efter nästan 40 år i vården vet båda exakt varför de stannat kvar – människorna.

– Du klockar ju in 06.20 varje morgon, skrattar Inga-Maj och kollar på Agneta (vars pass egentligen startar klockan 07).

Små möten som stannar kvar

De är överens om vad som fått de att stanna kvar.

– Det sociala. Vi har roligt ihop och man får så mycket tillbaka från kunderna. Men man måste tycka om människor. Vi har också en chef, koordinator och arbetskamrater som gör att vi verkligen trivs på jobbet, säger Agneta och Inga-Maj håller med.

– Det lilla kan bli så stort, att man kommer ihåg att någon varit i väg på något och de får en fråga om det. Då lyser de upp: "kommer du ihåg det?". Man kan ha så fina samtal om livet, får höra historier om kundernas yrken och var de bott.

Två kvinnor som står framför Kraftgatan 14A

Agneta Stamer och Inga-Maj Södergran berättar om vad som fått de att stanna sina yrkesliv inom den kommunala vården.

Vägen in såg olika ut

Både Inga-Maj och Agneta jobbar på Kraftgatan. Men att de skulle hamna just här, när de startade sina karriärer för snart 40 år sedan var inte självklart.

– Jag utbildade mig till barnskötare och jobbade som det ett tag. Sedan var det en väninna som sa åt mig att söka ett föräldravikariat på Fjärdhundras äldreboende. Och vilken tur att jag gjorde det, berättar Agneta.

– Jag började som sommarvikarie på 80-talet och blev kvar. Jag skulle aldrig kunna sitta med penna och papper, jag kan inte sitta still, berättar Inga-Maj.

Tekniken har förändrat hemtjänsten

Men på den tiden, sent 80-tal och tidigt 90-tal såg yrket annorlunda ut.

– Det var inte tal om några liftar, permobiler eller medicinrobotar. Mer papiljotter och piska mattor. Man fick ha nycklar till alla kunder och såg ut som en väktare. Det var tyngre, rent fysiskt.

– Ja. Det var mer huller om buller. Kom man först till jobbet kunde man sno åt sig den enklaste turen, nu är det mer ordnat.

Två kvinnor som ler mot kameran

Mer psykisk ohälsa och demens

Även kundernas problematik och hjälpbehov ser annorlunda ut.

– Det fanns på ett sätt mer tid. Man stod där och drog åt korsetter på tanterna och det skulle färgas hår och rullas papiljotter.

– I dag är kunderna både äldre och yngre och man både vill och kan bo hemma längre. Samtidigt är fler demenssjuka och har psykisk ohälsa, det pratade man inte om förr när vi började.

”Man måste tycka om människor”

Genom förändringarna har både Inga-Maj och Agneta ändå hängt med och trivs än idag. Och de tycker fler borde jobba inom vården. Men vad krävs egentligen för att trivas inom hemtjänsten?

– Man måste tycka om människor och bjuda på sig själv, säger Agneta.

– Det är ett socialt yrke och man måste vara självgående och visa engagemang. Då får man tillbaka så mycket i alla möten, när man kan ge det där lilla extra, säger Inga-Maj.

Hej Therese och Pirjo!

Möt undersköterska Therese och vårdbiträde Pirjo som berättar om deras jobb och vad det är som gör det speciellt.

Hej Rose-Marie!

Foto på kvinna med blont kort hår som står mot en vit vägg och tittar mot kameran.

Lär känna Rose-Marie Dahlström och hör om hennes vardag som undersköterska och samordnare inom vård och omsorg.

Hur ser en arbetsdag ut för dig?

En typisk arbetsdag för mig börjar med att läsa genom dokumentationen och få en överblick över nattens händelser. Jag går runt på våningarna för att få en känsla av hur natten har varit och informera om vad som ska hända under dagen. Jag har daglig kontakt med sköterskor och fördelar personal vid behov. Därtill planerar och genomför jag träffar där alla yrkeskategorier deltar, och jag leder veckovisa arbetsgruppsmöten tillsammans med enhetschef. Under dessa träffar diskuterar vi aktuella kunder, personalfrågor och kvalitetsarbete.

Jag har också ett ansvar för anställningsintervjuer och följer upp introduktionsprogram för ny personal. Ibland hjälper jag till direkt på våningarna om det behövs.

Finns det något särskilt ögonblick som fått dig att känna dig extra stolt över ditt arbete?

Det mest stolta ögonblicket i mitt arbete är när kunderna känner sig trygga och nöjda med den omsorg vi ger. Det är särskilt meningsfullt när kunder och anhöriga uttrycker sin uppskattning för vårt arbete. När vi ser att vi verkligen har gjort skillnad i deras vardag känns det som ett bevis på att vi gör ett bra jobb.

Vad kan vara utmanande i ditt arbete?

En av de största utmaningarna är att hantera personer med svår demenssjukdom. Trots att jag gör allt jag kan för att lugna dem, finns det stunder när jag inte kan få dem att känna sig trygga. Det är frustrerande när en person inte kan förstå eller känna igen sitt eget bästa, även om vi arbetar intensivt för att ge bästa möjliga vård.

Om du kunde ge ett råd till någon som just börjat i din roll, vad skulle det vara?

Mitt största råd till någon som precis har börjat i denna roll är att verkligen lyssna på kunderna och kollegorna. Det är lätt att bli stressad, men varje situation är unik och ibland kan det som verkar vara litet i mina ögon vara väldigt stort för en kund. Empati och att kunna ge tid åt andra är centrala delar av vårt arbete.

Om ditt arbete var en film, vad skulle titeln vara?

Om mitt arbete var en film skulle titeln vara "Möten". Varje dag innebär nya möten med olika människor och livsöden, och ingen dag är den andra lik. Att få vara del av dessa möten och känna att jag gör skillnad är det som driver mig.