Välj rätt avloppsanläggning

Funderar du över vilken typ av avloppsanläggning du ska välja? Tänk på att det är markförhållandena på din fastighet som avgör vilken typ som passar bäst. Här berättar vi mer om vilka typer som finns, hur de ska placeras och vad du ska göra om det finns fornlämningar i marken.

Fornlämningar

Tänk på att lämna in ansökan i god tid om du vet att det finns fornlämningar i marken där avloppet ska anläggas. Kommunen behöver nämligen få ett yttrande från kulturmiljöenheten på länsstyrelsen innan beslut om tillstånd kan fattas.

Om du själv hittar något som kan vara en fornlämning när du gräver måste du avbryta grävningen och kontakta kulturmiljöenheten på länsstyrelsen.

Sök efter kända fornlämningar på

Byggkartan
Riksantikvarieämbetet

Om du är osäker på om det finns ledningar i marken där du tänkt anlägga ditt avlopp kan du ställa en fråga på ledningskollen.se. På sidan får du ange (exempelvis på en karta) var grävning ska ske. Därefter skickar ledningskollen din förfrågan till de ledningsägare som kan ha ledningar i området. Tjänsten är gratis.

Sök efter ledningar i marken på
ledningskollen.se

Provgrop

Vill du anlägga en infiltration eller markbädd behöver du gräva en provgrop. Miljöinspektören kommer ut och bedömer vilka typer av avloppsanläggningar som marken är lämplig för. Ibland tar vi jordprov som vi skickar på kornstorleksanalys.

Om du har några frågor om provgropar - kontakta avloppsgruppen!
Kom ihåg att ha en stege på plats!

Olika avloppsanläggningar

Avloppsanläggningen ska vara utformad så att underhåll och service kan ske enkelt. Det ska också vara enkelt att kontrollera att anläggningen fungerar korrekt. Du får inte koppla avfallskvarnar, vatten från backspolning av vattenfilter eller dag- och dräneringsvatten till avloppsanläggningen.

Slamavskiljare

Slamavskiljaren, exempelvis en trekammarbrunn, är placerad före de olika varianter av reningssteg som finns. Slamavskiljaren är en förbehandling som avlägsnar grova partiklar från avloppsvattnet så att efterföljande reningssteg (exempelvis infiltration eller markbädd) inte sätter igen. Den ska vara täthetsprovad och dimensionerad för ett hushåll med minst fem personer.

Detta gäller för slamavskiljare:

  • Ytterkanten på slamavskiljaren bör placeras minst 10 meter från bostadshuset och minst 4,5 meter från fastighetsgränsen.
  • Slamavskiljaren bör ha minst 20 meter skyddsavstånd till vattentäkter.
  • Från rören som går från huset till slamavskiljaren och vidare till nästa reningssteg bör det vara ett skyddsavstånd på minst 10 meter till närmaste vattentäkt.
  • Slamavskiljaren bör placeras över grundvattennivån.
  • Du bör inte spränga i berggrunden för att lägga ned slamavskiljare eller rör eftersom det riskerar att förorena närliggande vattentäkter.
  • Det ska vara framkomlig väg och finnas en uppställningsplats för slambilen. Avståndet mellan slamavskiljaren och uppställningsplatsen får vara som längst 25 meter. Höjdskillnaden får inte heller vara för stor.

    Transportvägar för avfall

Infiltration och markbädd

Marken ovanpå en infiltration eller markbädd inte får inte belastas av tunga fordon eller boskap eftersom det kan skada bädden. Placeras en infiltration eller markbädd på åkermark bör du märka ut eller hägna in bädden.

Går det inte att få självfall mellan huset och avloppsanläggningen kan det behövas en pumpanläggning före eller efter bädden.

Infiltration

Infiltrationsanläggningen renar avloppsvattnet när det rinner genom naturliga jordlager ned till grundvattnet. Reningen sker genom naturliga biologiska, fysikaliska och kemiska processer.

Markens egenskaper avgör när det är lämpligt att använda infiltration.

Om jorden exempelvis innehåller för mycket lera kommer vattnet inte att kunna rinna undan tillräckligt snabbt. Då är det olämpligt att använda en infiltration.

Markbädd

Markbädden renar avloppsvattnet när det rinner genom flera olika lager tillfört sandmaterial. Det renade vattnet samlas upp och leds bort via en utloppsledning till en lämplig utsläppspunkt. Det kan vara exempelvis ett dike eller åkerdränering.

En markbädd kan därför användas även om jorden är lerig, och därmed olämplig för en infiltration. Ibland behöver markbädden utrustas med tät botten.

Kompletterande fosforavlastning till infiltration och markbädd

Markbäddar och infiltrationer kan kompletteras med ett fosforavlastande steg för att förbättra reningen. Det kan vara genom kemisk fosforfällning, en fosforfälla eller urinseparering.

Kemisk fosforfällning – placeras innan infiltration eller markbädd
Vid kemisk fosforfällning doseras en fällningskemikalie i avloppet, antingen före eller i slamavskiljaren. Kemikalien gör att fosforn sjunker till botten i form av slam i slamavskiljaren. Fosforfällningen ger mer slam och man kan därför behöva en slamavskiljare med större volym.

Fosforfälla – placeras efter markbädd
I fosforfällan finns ett kalkbaserat material som binder fosfor. Materialet ska bytas ut med jämna mellanrum och kan då användas som gödning.

Urinseparerande toalett – urinen samlas upp redan i toaletten
Urinen samlas upp direkt i toaletten och leds till en separat behållare. Och eftersom urin innehåller mycket fosfor är det ett bra gödningsmedel.

Filterreningsverk

Filterreningsverk kallas ibland ”markbädd på burk”. De fungerar enligt liknande principer som en markbädd men har ofta mindre yta. Om man har WC anslutet till avloppet ska filterreningsverk alltid kompletteras med fosforavlastning, vanligen i form av kemisk fosforfällning innan filterreningsverket eller en fosforfälla efter filterreningsverket.

Minireningsverk

Minireningsverk använder samma teknik som stora reningsverk med slamavskiljning och sedimentering samt biologisk och kemisk rening. En del minireningsverk har inbyggd slamavskiljning, och man behöver därför inte alltid ha en separat slamavskiljare. Det renade vattnet leds bort via en utloppsledning till en lämplig utsläppspunkt som exempelvis ett dike eller åkerdränering. Minireningsverk behöver ibland kompletteras med en mindre efterpoleringsbädd.

Sluten tank

Avloppet separeras så att WC-avloppet leds till en separat tank medan bad-, disk- och tvättvattnet (BDT-vattnet) renas på annat sätt, till exempel i en tvåkammarbrunn med efterföljande infiltration eller markbädd. Den slutna tanken bör kombineras med vattensnål toalett eller vakuumtoalett för att minska antalet tömningar.

Eftersom det inte blir något utsläpp från en sluten tank kan det vara en lämplig lösning där skyddsavståndet till närliggande vattentäkter är kort.

Förmultnings- eller förbränningstoalett

Om du ska installera en förmultningstoalett eller förbränningstoalett måste du ansöka om tillstånd hos miljö- och byggnadsnämnden. På samma blankett ansöker du också om tillstånd för kompostering av latrin eller aska.

Placering av avloppsanläggningen

Om du vill släppa ut det renade avloppsvattnet utanför din egen fastighet måste du ha markägarens tillstånd. Tänk på detta när renat avloppsvatten infiltreras i marken:

  • Du bör inte släppa ut renat avloppsvatten direkt till sjöar och vattendrag.
  • Utsläppspunkten ska lokaliseras så att belastningen på miljön blir så liten som möjligt. Det betyder exempelvis att ytterkanten på en avloppsanläggning bör placeras minst 10 meter men helst mer än 30 meter från ytvatten eller diken.
  • Avloppsanordningen bör placeras nedströms i grundvattenströmmen räknat från vattentäkten och lägre i terrängen än vattentäkten. Den bör också placeras nedströms borrhål för bergvärme.
  • Vid maximalt vattenuttag bör grundvattennivån i närbelägna grävda vattentäkter ligga högre än nivån på grundvattnet under avloppsanordningen.
  • Det horisontella skyddsavståndet från avloppsanordningen till dricksvattentäkten bör motsvara grundvattnets transportsträcka under minst två till tre månader, när maximalt vattenuttag sker. Skyddsavståndet bör aldrig vara mindre än 20 meter men helst minst 50 meter. Avståndet varierar bland annat beroende på vilken jordart det är på platsen. I genomsläpplig grusig morän transporteras grundvattnet till exempel snabbare än i tät lera. En geohydrologisk konsult kan ge upplysningar om grundvattnets riktning och transporthastighet.
  • Det ska vara minst en meter mellan infiltrationsnivå och högsta grundvattennivå eller berg. Det innebär att det under spridarledningarna alltid ska finnas minst en meter jord som inte står i vatten, även under en regnig höst eller under snösmältningen.
  • Man bör inte spränga i berggrunden där infiltration eller markbädd ska anläggas eftersom det finns risk att närliggande vattentäkter förorenas.
  • Minska risken att infiltrationer eller markbäddar sätts igen av inväxande rötter genom att ta bort träd som står nära anläggningen. Tänk på att träd ofta har ett rotsystem som är minst lika stort som trädkronan.