Enskild dricksvattentäkt

Vattnet är det viktigaste livsmedlet vi har vilket innebär att det är viktigt att man har ett dricksvatten av god kvalité. Ungefär 1,2 miljoner permanentboende och lika många fritidsboende hämtar sitt vatten från enskilda brunnar. För att ta reda på kvaliteten på dricksvattnet bör enskilda brunnsägare med jämna mellanrum ta prover på sitt dricksvatten.

Vill du veta mer om radon kan du läsa mer om det på sidan Radon.

Radon

Brunnsägarens ansvar

Det är brunnsägaren som ansvarar för drift och skötsel av den egna brunnen samt är ansvarig för vattenkvaliteten. Brunnsägaren ska planera och kontrollera sin brunn för att undvika olägenhet för människors hälsa. Som brunnsägare bör man ta prover på dricksvattnet regelbundet. Livsmedelsverket rekommenderar att man gör det minst vart tredje år.

Faktorer som påverkar vattenkvalitén

Både vattenkvalitet och vattentillgång kan förändras med tiden av olika orsaker. Det kan bland annat vara brunnens läge, djup, typ, ålder och berggrund. Problemen kan uppstå naturligt genom att olika ämnen urlakas från berggrunden eller jordlagren till grundvattnet. Speciellt bergborrade brunnar kan naturligt innehålla höga halter av till exempel uran, arsenik, radon och fluorid. En grävd brunn anläggs i relativt ytliga grundvattenmagasin och är därför utsatt för mer yttre påverkan, från till exempel avlopp och jordbruk, än en bergborrad brunn. Grävda brunnar har därför ofta sämre mikrobiologisk vattenkvalitet än bergborrade brunnar.

Småbarn

Har du småbarn i familjen bör du vara extra noggrann, eftersom de är mer känsliga för höga halter av vissa ämnen, till exempel fluorid, koppar och nitrit.

Provtagning och laboratorier

Vattenanalyspaket kan beställas direkt från de ackrediterade laboratorierna. Vilka laboratorier som är ackrediterade ser du på Swedacs webbplats.

Vid provtagning skickar laboratoriet ut analyspaket och du som kund skickar själv tillbaka provflaskorna för analys. Vid vissa laboratorier kan du hämta och lämna flaskorna själv. Vid eventuella frågor om vattenprover och vattenanalyser ska du i fösta hand kontakta laboratoriet. Då det är viktigt att kommunen får ta del av analysresultatet bör du ange miljö- och byggnadsförvaltningens e-postadress miljo.byggnadsforvaltningen@enkoping.se som kopiemottagare på följesedeln när du beställer dricksvattenanalys.

Arsenik och uran i dricksvatten

Arsenik och uran förekommer i Sveriges berggrund och kan därmed också finnas i grundvattnet. För dig som har egen borrad brunn kan du undersöka om du har arsenik eller uran i ditt dricksvatten genom att ta prov på vattnet.

Tar du ditt dricksvatten från en borrad brunn rekommenderar miljö- och byggnadsförvaltningen att du regelbundet tar vattenprover på ditt vatten som inkluderar test av arsenikhalten. Detta är viktigt att göra eftersom berggrunden i hela kommunen kan innehålla arsenik, men halterna varierar mycket från plats till plats. Man kan inte säga att det generellt finns vissa områden som är mer utsatta, därför rekommenderar vi att du provtar just din egen brunn.

Arsenik

Arsenik är ett grundämne som förekommer naturligt i varierande halter i berggrunden. I de flesta områden är halterna låga men i områden med sulfidrika bergarter, som vissa skiffrar, och andra äldre sedimentbergarter kan halterna vara höga. Arsenik är det tjugonde vanligaste grundämnet i jordskorpan, med en förekomst av nära 2 mg/kg.

Arsenik används främst som träskyddsmedel och för konservering av uppstoppade djur; i vissa länder även i växtbekämpningsmedel. Tidigare utsläpp av arsenik till miljön, framför allt från metallsmältverk och träimpregneringsanläggningar, har lett till att många markområden är förorenade med arsenik.

Gränsvärdet för arsenik i dricksvattnet sänktes från 50 µg/l till 10 µg/l år 2003 Gränsvärdet är baserat på livstidsrisken för cancer, dvs. hur stor cancerrisken är om man exponeras för en viss halt av arsenik under hela sin livstid.

Rening av arsenik

Socialstyrelsen har testat olika reningstekniker för att få ner arsenikhalten i vatten från brunnar. Resultaten visar att det går att få en mycket god rening genom att använda olika filtertyper. Rapporten heter "Avskiljning av arsenik från grundvatten".

Uran

Uran förekommer naturligt i Sveriges berggrund och kan därmed också finnas i dricksvattnet. Det är framför allt grundvatten från granit- och pegmatitberggrund som kan vara uranrikt. I dricksvatten från sjöar och i de flesta grävda brunnar är uranhalten låg.
Höga uranhalter i dricksvatten utgör en hälsorisk på grund av att uran som tungmetall kan skada njurarna. En finsk studie med personer som druckit vatten med några hundra mikrogram uran per liter har visat på negativa hälsoeffekter.

Världshälsoorganisationen, WHO, har gjort en toxikologisk bedömning av uranets negativa påverkan på hälsan. Organisationen har föreslagit ett provisoriskt riktvärde på 15 mikrogram per liter vatten. Samma nivå föreslås i en riskvärdering som Livsmedelsverket och Socialstyrelsen gjort.

Om det visar sig att du har mer uran i dricksvattnet än riktvärdet (15 mikrogram per liter), bör du undersöka om det går att få dricksvatten från annat håll eller sätta in filter. När det gäller uran räcker det att åtgärda det vatten som används som dricksvatten och till matlagning. Rekommendationen är att ta minst fyra prover jämt fördelat över året för att få ett medelvärde att välja åtgärd efter.

Socialstyrelsen har tagit fram en rapport som tar upp uran i dricksvatten och vilka metoder som kan användas för att minska uranhalterna i dricksvatten. Du kan även läsa mer om uran i dricksvatten på Livsmedelsverkets sida samt hitta länkar till olika rapporter.

Arsenik och uran i det kommunala dricksvattnet

Dricksvattnet i Enköpings kommun innehåller en arsenikhalt långt under gränsvärdet. Däremot varierar halterna av uran mellan 4 och 35 mikrog/l. Samhällsbyggnadsförvaltningen utreder vilka möjligheter det finns att minska halterna av uran.

Legionella och legionärssjuka

Legionella är en bakterie som orsakar legionärssjuka och pontiacfeber. Bakterierna trivs bäst i stillastående vatten vid temperaturer omkring 40 grader celsius. Undvik legionella genom att se till att ditt kallvatten är kallt och ditt varmvatten hett.
De flesta som utsätts för legionellabakterier blir inte sjuka. Sjukdomen är ovanlig hos unga och friska personer. Äldre personer är mer utsatta, liksom de med nedsatt infektionsförsvar som vid cancer, diabetes eller kroniska sjukdomar i andningsorgan eller njurar. Rökare löper också en ökad risk att bli sjuka.

Människor kan få legionärssjuka vid inandning av vattendimma med legionellabakterier. Vattendimma bildas överallt där vatten tappas ur ledningsnät, men den vanligaste spridningsvägen är duschar.

Det finns inget som visar att sjukdomen smittar mellan människor. Det finns inte heller något känt fall där en person har blivit sjuk av att dricka vatten med legionellabakterier i.

Förhindra att bakterierna förökar sig

Alla system som leder vatten kan innehålla legionellabakterier. Men de trivs bäst i stillastående vatten vid temperaturer mellan 20 och 45 grader celsius. Då kan de föröka sig till farliga halter. Du ska också kunna mäta vilka temperaturer det är på olika ställen i dina vattenledningssystem. Exempelvis ska det vara 65 grader celsius vid varmvattenberedaren och minst 55 grader celsius vid varje kran för varmvatten.
Fler råd om hur du förhindrar att bakterierna förökar sig samt hur du gör för att sanera dina vattenledningssytem hittar du under "Fördjupning" på föregående sida.

Vad är legionärssjuka?

Legionärssjuka är en form av lunginflammation som orsakas av legionellabakterien.
Symptomen är först influensaliknande med hög feber, frossa, huvudvärk, muskelsmärtor, diarré och magsmärtor. Sedan följer torrhosta, andningssvårigheter och andra lungsymptom. Legionärssjuka behandlas med antibiotika. För att bli sjuk måste man andas in vattendimma med legionellabakterier. Inkubationstiden är två till tio dagar.
Legionellabakterier kan också orsaka ponitacfeber, som är en lindrigare sjukdom med symptom som liknar influensa.